Fakta om coaching


En coach är framför allt specialist på den process som frigör potential. Den process som får medarbetare och chefer att utvecklas och växa. En personlig coach behöver inte ha expertkunskap om specifika branscher eller yrken. Coachen speglar, upprepar och frågar i stället för att ge förklaringar. En vanlig definition av coaching är en process som frigör och utvecklar människors potential.

Coaching är en process som frigör och
utvecklar människors potential

Grundtanken inom coaching är att det är medarbetaren själv som innerst inne vet vad han eller hon bör göra för att lyckas. Coachen ska stötta och hjälpa medarbetaren att själv finna svaren och uppnå ett visst mål. Det viktigaste för att en person ska utvecklas är att denne ökar sin kunskap och medvetenhet om sig själv.

Alla kan behöva hjälp att tänka friare och att få kraft att uppnå ett visst mål, ett visst resultat, att genomföra vissa saker, att bli effektivare. Det finns dock viktiga skillnader mellan en idrottscoach och en personlig coach. Idrottscoachen förutsätts vara specialist på idrottsgrenen, disciplinen i fråga.

Bransch på uppgång

I dag är professionell coaching på väg att bli ett väl definierat och etablerat arbetssätt för att förändra och utveckla organisationer genom att utveckla medarbetarna. Stora organisationer har börjat anställa egna coacher och de stora utbildningsföretagen för coaching har startat program för att även utbilda interncoacher.

PricewaterhouseCoopers har på uppdrag av International Coach Federation genomfört den första globala undersökningen av coachyrket och den visar att yrket har fått ett starkt fotfäste på marknaden och omsätter cirka tio miljarder kronor. Sverige står för cirka 200 miljoner kronor – eller två procent – och är en snabbt växande bransch (Källa: ICF/PWC, 22 feb 2008). Hittills har det i Sverige mest talats och skrivits om personlig coaching för privatpersoner, men nu har corporate coaching och executive coaching blivit allt vanligare i näringslivet, även bland de största företagen.

Coachingens historia

Sokrates är väl den som skulle kunna betraktas som coachingens fader. Han var den filosof som först använde frågan som verktyg. Idémässigt finns även mycket hämtat från både Freud och Kierkegaard. Det är utövaren (klienten) som själv är ansvarig för sina egna val, hjälparen (coachen) ska ödmjukt tjäna, utmana och finnas till som ett stöd.

I England utvecklades det till coachman på 1500-talet. Det var då begreppet fick sin nuvarande betydelse. Någon som tar någon annan till en önskad plats. Coach kommer från engelskan och det finns en översättning till svenska som betyder turistbuss. Man tar helt enkelt människor dit de vill komma. På college i USA fanns det coacher i början av 1900-talet som hade till uppgift att stötta studenterna inför väntande examen och viktigare idrottstävlingar.

Från idrottsvärlden sprider sig nu ordet coaching inom arbetslivet. Att lyssna aktivt och ställa kraftfulla frågor är grunden. Coaching handlar om att öka både självkänsla och självinsikt hos den som blir coachad. Begreppet coaching har förts in i näringslivet av den engelske racerstjärnan Sir John Whitmore, som skrivit flera böcker om coaching, bland annat ”Coaching för bättre resultat”. Whitmore menar att filosofin bakom coaching, trots sitt ursprung i idrottsvärlden, kan användas överallt, inte minst i arbetslivet. Det handlar om att lämna synen på den allsmäktiga tränaren/chefen som vet allt och frigöra idrottarens/medarbetarens egen förmåga.