Min kväll med den store Dave Buck

EVENT. De är hög energi redan när jag kommer in i lokalen och jag känner att alla är fulla av förväntan inför kvällen med den store, Dave Buck. Så kommer han till sist insusandes, Mr Buck, med ett sånt där stort tvättäkta härligt amerikanskt leende och övertar allas uppmärksamhet. Ett kort välkomnade och sen sätter vi igång.
”Play Better” är kvällens tema, och vi får redan från start i uppgift att mingla med våra kurskamrater för kvällen. ”What is your Big Game?” lyder frågan. Sen ger vi oss ut och berättar glatt för nya och gamla bekantskaper och vårt egna ”Big Game” i livet just nu. Till min förvåning finns ingen tendens till blygsam, trevande tystnad utan pang på från första sekund och de gäller att höja rösten en aning för att personen mitt emot mig ens ska höra vad jag säger.
Det är livligt och energifullt och alla har mycket de vill hinna säga på den knappa minut du har på dig innan du ska vidare till nästa person. En inspirerande nästan pirrig känsla smyger sig snabbt in i kroppen och ju fler gånger jag berättar om mitt ”Big Game” dessto tydligare blir de och dessto mer vill jag hinna berätta för nästa person. Kling klong säger de i klockan igen och Dave försöker få tillbaka uppmärksamheten. – Nej så himla fort kan omöjligt en minut ha gått?? Nu kom jag ju knappt halvägs…  

Sen tågar kvällen på och vi sugs alla in i olika övningar som vi gör två och två och går från klarhet till klarhet när de gäller vårt big game och hur vi ska kunna spela spelet än bättre. Alla är involverade och engagerade och Dave får mig att känna mig väldigt delaktig och han för på någotvis en enskild dialog med oss alla på en och samma gång, skickligt måste jag säga.  De två och en halv timme vi har till godo rusar iväg i rasande fart och nån kafferast blev de aldrig tal om, och jag kan helt säkert säga att det var inte någon som tittade på klockan eller trummade med fingrarna och undrade när de var dags för fikapaus.  

Dave tackar för sig och får rungade applåder samtidigt som han lovar att komma tillbaka även nästa år, och det bestämmer jag mig utan tvekan för att göra, jag med!

Skrivet av: Linn Vallin