GÄSTKRÖNIKA AV JOHAN VON PORAT I början på 90-talet sommarjobbade jag som skeppare i Grekland. Jag hade någon tenta kvar till civilingenjör och trivdes bra i värmen bland båtar, människor, kultur, ledarskap, äventyr och filosofiska tankar… En av de där soliga dagarna fick jag ett fax med en jobbannons. Det lät som ett kul jobb, så jag skrev ihop en ansökan, flög hem till Sverige, köpte en slips på väg till intervjun och fick jobbet.

Därefter hände en karriär och fort gick det. Jag jobbade med produktutveckling, projektledning, marknadsföring, kommunikation, försäljning, strategi och ledarskap i Sverige, Sydostasien och USA… Fantastiskt spännande och lärorikt tyckte jag, men ändå kändes det inte helt rätt. Kan det göra det? Kan det kännas 100% rätt? I alla mina jobb hade jag arbetat med visioner, strategier och identiteter, men jag hade aldrig gjort det för mig själv. Kanske var det så att jag tränat i mina olika jobb och att det nu var dags att göra det för mitt eget liv. Jag upplevde samtidigt att väldigt många i min närhet klagade mycket över sina liv. De hann aldrig umgås med sina nära och kära, osv. När allt är möjligt, hur kommer det sig att man väljer att leva så? Detta var frågor som började eka i mitt huvud.

Jag har alltid funderat kring livet, men då kände jag att det var dags att ta en time-out, eller snarare time-in, för att på heltid söka svaren på mina frågor. Jag läste böckerna jag inte hunnit läsa, skaffade mig en coach, Suzanne Dahlérus, åkte på retreater, etc – en inre resa där jag tydliggjorde vad som var viktigt för mig, mina värderingar och till och med mitt syfte.

Efter ett tag hittade jag dessutom ett koncept som jag tyckte var klockrent, kallat ”autentisk verksamhet”. I en autentisk verksamhet gör man det man helst av allt vill göra. Detta något är positivt för liv. Som spin-off effekt tjänar man pengar, men bara tillräckligt för att kunna fortsätta. Det behövs ju inte så mycket mer när man redan gör det man helst av allt vill göra…

Den inre resan var spännande, men också oerhört jobbig – både tanke- och känslomässigt. Det har funnits massor av tillfällen då jag undrat vad jag pysslat med och säkert ännu fler tillfällen då omgivningen har undrat detsamma…

Jag är helt övertygad om att vi alla är olika och att det är det som är poängen, och att vi bidrar som allra bäst till världen när vi är autentiska. Jag tror också att livet blir mer levande om man väljer den lilla stigen istället för den stora E4:an.

Så, om allt nu är möjligt – vad gör då jag? Jag hade en gammal dröm om att segla i Grekland och samtidigt ge utrymme för filosofiska frågor. Klar över mitt syfte och med passionen för autentiska verksamheter ville jag förverkliga denna dröm. Jag ville bidra till autentiska liv och verksamheter genom att erbjuda seglatser i de grekiska filosofernas farvatten – där coachingen en gång började… Drömmen heter Sail for Life. Jag erbjuder coacher att ta med sig sina kunder till en helt fantastisk miljö, nämligen en stor segelbåt i medelhavet. Jag står för plattformen och coachen får fria händer att skapa sitt program. Tillsammans erbjuder vi coaching och avkopplande segling i de vatten där coachingen började – för att bidra till autentiska liv och verksamheter…

Välkommen ombord!

/Johan von Porat
www.sailforlife.se

GÄSTKRÖNIKÖREN SARA LEE: Jag coachar och utbilda människor i deras personliga ledarskap. Många gånger håller jag kurser för andra coacher och tränare som har många fler års erfarenhet av coaching och mental träning än vad jag har själv. Jag blir utmanad att svara på frågor, jämföra metoder och berätta vad som är ”bättre” och/eller annorlunda med den metod/teknik jag lär ut i förhållande till andra. Jag blir jämförd och utvärderad i mitt kunnande. Detta ger mig möjligheten att arbeta med mitt eget personliga ledarskap, mitt ego och min ödmjukhet. Det ger mig också tillfälle och träning i att både misslyckas och att lyckas med det.

När mitt ego visar sig blir jag medveten om mig själv och min prestation. Jag är medveten om min självmedvetenhet, vilket i sig inte gör det lättare, snarare tvärtom. Det är vid sådana tillfällen jag brukar önska att jag arbetade som florist i stället och fick stå i en blomsteraffär, binda vackra buketter, känna doften av blommorna, sälja dem till glada människor som går förbi. Det måste vara enkelt, särskilt för egot. Blommor doftar gott, är vackra att se på och framför allt förblir de tysta – de säger ingenting och kan därmed inte ifrågasätta mig och min kompetens.

Å andra sidan skulle jag nog tycka det var tråkigt i längden. Mitt motto är ”Life begins in the end of your comfort zone” och där har jag varit befunnit mig de senaste 5 åren av mitt liv. Och jäklar vad jag förbannar mig själv för det ibland. Ångestkvällarna innan en kurs startar. Kvällarna när drakarna kommer fram ur sina hålor och blåser sin svidande prestationsångest eld rakt i mitt ansikte… jo, jag tackar! I gränsstationen av bekvämlighetszonen, där är det mysigt! Där får man känna att man lever!

I bland kan jag undra hur det kommer sig att JAG fortfarande kan känna så här, JAG som gått så många kurser i personlig utveckling och tämjt och dräpt så många drakar. Funkar det här med NLP och Neuro-Semantics egentligen? Kan man verkligen ta bort negativa tankemönster och hantera tillstånd i alla lägen? Om det fungerade borde jag ju inte känna så här överhuvudtaget. Eller?

Men jag tror inte det är svart eller vitt.  För visst har jag dessa känslor ibland ÄVEN om jag är coach, utbildare, tränare och allt vad det heter. Skillnaden är att jag kan hantera det (oftast!) och jag låter inte det stoppa mig. Snarare blir ångesten som kan dyka upp kvällen innan kursstart i slutändan energi som gör att jag kan fokusera och kliva in i min zon av flow och prestera på topp dagen därpå. Jag gör mig vän med mina drakar, blir medveten om mitt ego och tar hjälp av deras närvaro. För när jag vet att det är där kan jag också välja att lägga det ät sidan. På så vis blir jag starkare och får mer kraft att göra att bra jobb. Jag blir också påmind om min egen mänsklighet, får arbeta med mitt självledarskap möjligheter att leva som jag lär, ”walk the talk”.

 I mitt arbete har jag mött människor som verkar perfekta, ja, helt enkelt ocoachbara. Det är som om det inte längre finns något att utveckla hos dessa personer. Inte minsta lilla drake kvar i nästet. För dem är allt möjligt och de tänker aldrig en negativ tanke om sig själv eller andra. Kan det vara möjligt? Förvånansvärt ofta har dessa människor visats sig vara i coachingbranschen. Då brukar jag undra vad som hände under resans gång. Vad gör att de inte har tillstånd att vara mänskliga? Eller är det så att det inte upptäckt sitt eget ego?

 Jag tror att för att bli riktigt duktig som coach eller tränare behöver man ha ”jag-styrkan” att våga visa sin mänskliga sida – att vara felbar och osäker ibland. Det är mitt mål att vara genuin i mitt coachande och agera utifrån mitt sanna jag, där jag är närvarande och i flow. Då handlar det inte om mig utan om min klient. Då är egot ur vägen och det är så det ska vara.

Som coacher ”ser” vi ”saker” hos andra. Det gör vi hela tiden även när vi inte coacher. När jag ser saker hos andra människor, särskit något som triggar mig på något sätt, försöker jag ta det till mig som om det var min spegelbild och finns i mig. Eftersom vad du ser hos andra är en reflektion av dig själv och kommer från dina referensramar så är det ett sätt att utvecklas och bli medveten om sina skuggsidor. När du är medveten om dina skuggsidor kastar de inte längre någon skugga över situationen.

Jag utbildade mig till NS-/NLP trainer på Nya Zeeland 2007. Innan dess var jag en sån som avskydde att prata inför andra. På utbildningen fick jag lära mig att det inte finns några misslyckanden och att den ända vägen till att bli mästerlig var just genom att misslyckas. En paradox kanske men om du  upplever att du misslyckats så är det för du väljer att ge ditt misslyckande den betydelsen. I stället kan du titta på skillnaden mellan dina förväntningar och på vad som verkligen hände – och där har du din feedback som du kan växa och lära i från. 

Det är med dessa referensramar i mitt bakhuvud som jag nu vågar utmana mig själv och leva i gränsstationen av min komfortzon. Jag vågar prata inför andra, hålla kurser för andra tränare som är mer erfarna än vad jag är. Jag tror faktiskt ibland att jag vågar lite för mycket … som att skriva den här krönikan till exempel.

Jag avslutar med ett citat från Michael Hall, utvecklare av Neuro-Semantics och den jag lärt mig mycket av det jag lär ut idag, och slår ett slag för mänskligheten i oss alla – coach eller inte. Jag tror vår största tillgång som människa är just den att vi har all rätt i världen att utrycka oss och all rätt i världen att göra fel. För vi är mer än våra handlingar, vi är mer än vi säger och det vi skapar. När vi kan vara i det fantastiska tillstånd då kan vi inte annat än vara ödmjuka inför våra egna och andras brister och känna förundran inför hur fantastiskt det är att vara just människa.

”You are unconditionally valuable just because you’re a human being and simultaneously wonderfully fallible and mortal!  By asserting that your dignity and lovability is a given, you don’t have to prove anything, but you get to express everything.  You have incredible potentials within to unleash.  You are a limited human being.  You have a fallible brain, heart, and body.  It is not eternal, it is made of flesh-and-blood.  You are from dust to dust.  And you are also made of the star-dust of the universe.”. L.Michael Hall

GÄSTKRÖNIKÖREN ELIZABETH GUMMESSON Manschettknapparna glimrar vid varje armrörelse. De är i guld, och sitter längst ut på ärmarna på den stärkta skjortan. Han är välrakad och håret ligger bakåtstruket. Intill direktörsmannen, sitter den direktörskvinnan med pärlor stora som flörtkulor. Hon är välsminkad, lätt solbränd och på fingrarna gnistrar dyra stenar. De här människorna har slitit sig igenom många arbetstimmar, möten i oändlighet, förhandlingar i lokaler utan luft, representationsmiddagar på löpande band.

När jag frågar dem, och deras 100 näringslivskollegor som sitter i publiken och lyssnar till min timslånga föreläsning, ifall de känner igen sig i prestationsångest, jämförandet med andra, i kontrollbehov som blir för starkt för deras bästa, då nickar de lite försiktigt igenkännande. Min föreläsning ger dem de viktiga stegen i hur man stärker sin självkänsla. Inga manschettknappar i världen kan överglänsa bristen på självkänsla, och ingenting är kanske viktigare för den personliga utvecklingen och inre tryggheten för varje individ. Sedan kommer de fram efteråt, och tar mig åt sidan och frågar om jag har visitkort med mig? För de behöver coachas av en sån som jag.

Några timmar senare; i en annan del av den stora staden. Jag kliver in i ett rum som ser ut som ett vardagsrum. I soffgruppen sitter kvinnor i olika åldrar, några har tagit plats på golvet för här är fullt idag, betydligt många fler än vanligt har kommit till träffen. Jag ska samtala med kvinnor som är bostadslösa och lever på existensminimum. Stadens socialkontor har bett mig komma och jag är lite nervös. Vad har lilla jag att ge dessa kvinnor? De har levt med missbruk, misär, svek, armod, ångest och rädsla. Jag kan inte ens börja ana vilka levnadshistorier som samlats i rummet. Nu ska de få höra min. Stolarna är slut så jag tar plats på golvet. Nyss hos direktörer på scen med dyr blomsterdekor och fett arvode. Nu på golvet, uppkrupen bland blickar som läser mig, tar in, värderar.

Jag hade avsatt en dryg timme för samtalet med kvinnorna. Stannar två och en halv. Och blir så tagen av den värme jag möter, de förtroenden jag får och märker att jag själv vågar ge, det innerliga samtal så fyllt av respekt och alla dessa skratt som vi brister ut i, att jag ber att få komma tillbaka om några månader och höra hur de mår. De berättar om sina utmaningar, om att försöka kliva upp varje morgon, om rädslor, brustna drömmar och jag märker att jag ställer en fråga här och en fråga där, och plötsligt har nån tagit ett steg i tanken, en annan bestämt sig för nåt och en tredje kommit till en viktig insikt. Vi talar om självkänsla, om jämförande, om att inte ha kontroll. Om att stärka sig själv.

Jag är coach. Det är inte bara ett yrke för mig. Det är ett förhållningssätt till människor som betyder nyfikenhet, intresse, medkänsla, öppet sinne och lust till möten mellan människor. Jag har gjort hundra intervjuer sen nyår om min bok Good enough som kom och sålde slut på en vecka och nu trycks i fjärde upplagan, och nästan alla frågar om min utbildning. Jag förklarar och förklarar att utbildningen inte är slutstationen utan det allra första steget; ingenting är klart för att man har ett certifikat – tvärtom är det då det börjar. Jag får frågan vilka verktyg jag arbetar med, och svarar att jag arbetar inte med verktyg, jag arbetar med människor. Coachingprocessen i all ära, men mötet med människan övervinner allt.

Elizabeth Gummesson, professionell coach, författare och föreläsare

Vad är coaching? Jag väljer att se in i framtiden: Coaching is an art!

När du frågar mig om tio år, 2019: Vad är coaching? blir mitt svar; Coaching is an art! Coaching (på certifieringsnivå) är en auktoritet på området för kvalificerad utveckling. Coaching är den positiva utvecklingsprocess för individer, grupper, organisationer, samhällen och kulturer som hjälpt människorna att kommunicera klokare inom sig själva och mellan individer. Coaching har utvecklat agerandet inom individen, mellan individer och mellan länder, kulturer och kontinenter. Tack vare coaching kan vi nu ta steget vidare och fortsätta att lära oss nytt, fokusera på det som fungerar och uppleva glädjen i att arbeta och lyckas i harmoni med oss själva!

Coachingens modeller och verktyg används inom lärandet överallt i samhället. Det ingår som en naturlig del i skola, utbildningsväsende, företag, privat och offentlig sektor – för gammal som ung. Tack vare att vi har sorterat upp coachingbegreppet, låtit folk få testa, erfara själva kan vi använda oss av de specifika delar som ger oss önskad effekt. Vi vet skillnaden på hela skalan mellan t ex ett coachande förhållningssätt, som; ”Kom igen, ryggdunk, kreativ återkoppling” och regelbundna, planerade och avancerade coachingmöten (för individ/grupp) där vi når unika djup.

Coaching finns med som en självklar del i individens personliga utvecklingsplan. Coachingverksamhet ligger ”fastlåst” i respektive budget, som en garanti för individen (som vore det en elräkning på Autogiro). Vad är väl viktigare än energin till varje människas utveckling? När kunden finner/aktiverar sin lust/energi/kraft och livsglädje!

- Ja, men hallå – vänta lite!

- Nej, jag har inte lust att vänta. Jag har massor att göra! Jag vill fortsätta att sprida information om vad coaching är, hur det fungerar och hur det bär på nycklarna till vår framtid. Håll i dig, jag ökar takten och vi närmar oss konsten.

Min föreställning är att vi lever i en tidsålder som är ”konverterad” och vad menar jag med det? Jo, samtidigt som jag med ett klick på Internet kan nå alla världens hörn i global bemärkelse, så är fokus på individens möjlighet att göra skillnad uppenbar. Ikväll (Sverige, 28/3-09) kan jag t ex välja att släcka lampan 20:30 för att bidra till ökat medvetande om jordens samlade energi. Individens medvetande ges möjlighet att konkret stå i kontakt med ett kollektivt mänskligt medvetande. Min föreställning är att utveckling startar inom varje individ och att ”Det är de små stegen som är de stora” (citat Karin H Bladh). Varje coach har sin individuella coachingstil, som med fördjupning, kontinuerlig vidareutbildning, utvecklas till ett mästerskap – en konstform. I det unika coachingmötet ligger konstens verktyg framför kund och coach. Vi får chansen att gemensamt använda nycklarna att låsa upp vår framtid, som jag tror bygger på ökad öppenhet, klarhet i de stora och eviga frågorna om rädsla, mod och ansvar för våra val och handlingar. Då, om tio år, kan vi tala om hur mänskligheten ”lever som den lär”. Teknikutvecklingen hjälper oss att komma ifatt urgamla sagor, myter och tack vare våra hjärnors ännu outnyttjade resurser öppnar sig nya världar där coaching är nyckeln till vad vi människor kan göra gott – för livet på jorden.

Karin H Bladh, www.carincoach.se Certiferad Coach

GÄSTKRÖNIKÖREN KENTH ÅKERMAN Det pratas mycket om att: ”Du som medarbetare måste ta mer ansvar…”, inte minst i tuffare tider. Men vad är ansvar, egentligen? För mig hänger ansvar, makt och tillit starkt samman. Och alla tre delarna behöver finnas för bästa resultat och måluppfyllelse.

Ansvar är att ha makt. Ger du ansvar släpp då också kontrollen och ge frihet. Frihet under ansvar har du säkert också hört talas om. Men hur duktiga är vi då egentligen på att ge detta; som föräldrar, ledare eller som medmänniskor? Och hur mycket frihet får personen ifråga innan du är på plats och kontrollerar att det blir gjort så som du vill.

Inneboende i alla människor finns en ådra av att vilja ”ha rätt”, ”ha kontrollen” och ”ha makt”. Kanske är det behovet av att vara någon som visar sig. Behovet av att vara signifikant. När vi som föräldrar exempelvis säger till våra barn att göra saker och det ska göras nu med en gång. Är det för att det alltid är bäst för barnet, som gärna dröjer en stund i nuet innan man agerar. Eller är det så att du själv vill att det ska hända, nu, för din egen skull. Och när det inte händer upprepar du uppmaningen, denna gång kanske med tillägget: ”Du lyssnar aldrig på vad jag säger…”. Din egen frustration tas ut över ditt barn. Du utövar helt enkelt din makt!

Och på samma sätt är det i ditt ledarskap. Genom att säga vad andra ska göra tar du ifrån dem ansvaret och också makten. Genom att sedan kontrollera att det blir gjort, kanske t o m på det sätt som du själv skulle gjort arbetet, minskar du tilliten i relationen. Ansvaret tas ifrån medarbetaren. Kvalitet och prestation sjunker. Den egna kontrollen över processen minskar och därmed också motivationen. Genom ett felsteg, troligen ofta upprepat, får du sämre kvalitet, prestation och motivation. Och det var just dessa delar som du vill ha mer utav!

Coachning eller inte är mycket en fråga om makt. Coachning handlar inte om att bara vara snäll, lite flummig och en mjukischef. Coachning är ett förhållningssätt som inte går att fejka. Du måste tro på potentialen hos medarbetarna och deras förmåga att själva lösa problem. Du måste tro på att motivationen finns i alla, det är bara elden som slocknat. Den lilla gnistan finns och behöver tändas. För att bli framgångsrik i din coachning krävs tillit, ett förtroende både för läkaren och hennes recept. Det måste finnas en tillit till dig som coach och ditt förhållningssätt. Anar medarbetarna några som helst baktankar mister du förtroendet och alla dina inlärda frågetekniker, feedbackmodeller och andra verktyg faller pladask.

Tillit krävs för att du ska kunna ta ansvar. Har du inget förtroende i den som ger dig ansvaret känner du dig troligen lite vilsen; får jag, får jag inte. Och om jag får; vad får jag göra?

Att ta ansvar innebär slutligen en plikt att se till att handlingen blir utförd. Men känner du inte tillit till personen eller till uppgiften blir säkert resultatet därefter. Kanske känner du dig t o m maktlös inför det jobb som åligger dig.

Ge ansvar, släpp kontrollen och ge ifrån dig makten. Det är endast genom ärliga relationer som tillit uppstår. Har du tilltro får du medarbetare som tar ansvar. Människor har nästan alltid egna idéer, alternativ och förslag på lösningar på hur man vill göra. Och du behöver inte vara rädd för att makten används felaktigt. Dessutom finns det många sätt att nå till samma resultat. Coachning utan handling är ingen coachning. Det är agerandet, görandet, som leder vidare från nuläget till önskeläget. Vill du nå fortare fram till målet? Klargör målet, ge ansvar och se hur saker bara händer. Men för detta krävs det mod och då kanske det är lättare att chefa på som vanligt…

Kenth Åkerman,
NLP Trainer, HNLP Coach

GÄSTKRÖNIKÖREN CARL-JOHAN FORSSÈN Vid en studie inom psykologi jag gjorde på högskolan för några år sedan, visade det sig att en stor majoritet av både högstadieelever och pensionärer är medvetna om att de har en inre konversation och att de oftast gör som den säger. Vi backar bandet lite. För nio år sedan fick jag upp ögonen för personlig utveckling tackvare en vän jag träffade på ett jobb jag vantrivdes med. Jag fick låna skivor och kasetter inom ämnet och började inse att det fanns så otroligt mycket bra saker att lära sig, för att må bättre. Ett av alla de verktyg jag fick till mig var det här med att lära sig styra den inre konversationen. Jag började öva på att bli medveten och börja påverka den och sju år senare började jag få kläm på det där tyckte jag. Även idag, två år senare, kan jag ibland fortfarande komma på mig själv att tänka negativa tankar.

Med detta i åtanke ville jag i min utbildning till beteendevetare fördjupa mig kring det här med den inre konversationen. Det som lockade mig mest var att jag inom högskolan enbart stött på ”att höra röster” i samband med psykiska sjukdomar, vilket var motsats till det jag lärt mig inom personlig utveckling. Var kan vi då dra gränsen mellan frisk och sjuk? Jag ville reda ut begreppen. En högstadieklass och lika många pensionärer svarade på en enkät kring att höra röster. Svaren jag fick var inte riktigt som jag hade väntat mig. Majoriteten av båda grupperna ansåg sig både lyssna på och följa sin inre konversation. En tanke som väcktes hos mig var, vad händer om den inre konversationen är negativ? Om man nu följer den inre konversationen och den är negativ, då får man förmodligen också ett negativt resultat.

Så jag är lika frågande idag, vad skiljer de som anses vara friska från de som sägs vara sjuka?

Varifrån kommer den inre konversationen? Kanske inte helt oväntat kommer dess intryck från vårt undermedvetna. Det undermedvetna har inte den förmåga som vårt medvetna har kring att reflektera över hur det skall lägga fram saker. Det undermedvetna lyder bara order. Därför måste man lära om de order som det undermedvetna fått under hela uppväxten och kanske även förstärks i vuxenlivet. Utifrån det resonemanget så började insikten växa hos mig kring att den inre konversationen faktiskt är en av de största nycklarna för att förändra sitt liv. Därför är den inre konversationen en viktig del numera när jag coachar människor till förändring.

Det tog mig sju år att träna om min inre konversation, vilket jag tyckte var lite länge. Jag var tvungen att hitta ett annat sätt som snabbare kan förändra det undermedvetna. Svaret blev skivor i mental träning. Skivor med instruktioner till det undermedvetna, i ett tillstånd där man är mottaglig på djupet och därmed får snabb förändring. För att ta ett tydligt exempel med en klient nyligen. Hon fick med sig två olika skivor hem att lyssna på, varje dag, vilket hon gjorde. Det gick två veckor mellan en av våra träffar. Det hon sedan berättade för mig var fantastiskt. Hon beskrev en situation där hon och hennes familj var i trafiken. Tidigare i liknande situationer hade hon blivit mycket upprörd över hennes mans körstil och nu hade de även ett barn i baksätet att tänka på. Men denna gång kom ingen irritation. Istället sa hon helt lugnt vad hon tyckte han kunde gjort annorlunda. Hon berättade för mig att när orden hade kommit ur munnen på henne var hon helt överrumplad över vad hon hade sagt och hur hon hade sagt det. Hon hade inte ens fått möjligheten att reflektera i förväg över det hon sa, det kom direkt från det undermedvetna. Vilket innebär att istället för att gå och öva hela dagarna i sju år som jag fick göra, så hade hon förändrat sitt undermedvetna och då även sin inre konversation totalt, på två veckor. Tänk om jag visste om dessa tekniker för nio år sedan när jag började träna …

Carl-Johan Forssén

GÄSTKRÖNIKÖREN MAX SAMUELS: Valet att bli coach är för många det bästa som hänt dem, men sällan det enklaste. Mängden spegling i kundernas situationer, ambitioner och utmaningar, är ca 10x mer under dina två första år som coach än under ditt liv dittills.  Fallgroparna för en ny coach är så många att jag knappt vill säga dem högt av ren och skär hänsyn till de modiga själar som valt att försöka sig på yrket och som läser detta, och det är bara om man faktiskt lyckas sälja sig själv som coach.

Men det finns en fallgrop som är värd att nämna för att det är så många som verkar ha svårt med den; för att den gör så mycket skada; och för att den är så j*vla irriterande – ”Jesus komplexet” a k a ”The moral high ground” i amerikanska coachutbildningskretsar.

Detta komplex drabbar ofta men inte endast relativt nya coacher som efter att ha sett ljuset och hittat en massa nya värderingar att leva efter begår knarklangarnas kardinal synd – ”getting high on your own supply”. Man bliver helt enkelt så bländad av förträffligheten i sina nya livsdeviser och de många insikterna kring sig själv och sitt liv att man inte bara lever efter dem och predikar dem, utan man ger sig till slut lov att döma andra efter dem som vore man en ”renlärig” som blickar ner på de vanliga dödliga. Har man sedan riktig tur så får man för sig att vilja bli ”perfekt”. Och så sitter man mitt i ”Jesus komplexet”.

Känner ni igen det? Man börjar med att vilja lämna ett relativt ytligt, passivt eller på annat sätt otillfredsställande livsstils-liv bakom sig och plötsligt så finner man att man bara har bytt ut en livsstil mot en ny livsstil. Vad hände med livet mitt som jag skulle börja leva? Vad hände med livet som skulle vara mer meningsfullt och mera jag? Va, är jag lika felbar nu som innan jag började plugga coaching?! Och jag tog med mig min prestations ångest in i coachandet säger du – jag döööööör!

Ingen fara! För det är nu som ”Den Andra Genvägen” öppnar sig för den nya coachen! Möjligheten att kliva av prestation och perfekt till fördel för Autentisk. Att bara vara sig själv i all sin oändliga och smått komiska felbarhet (och duga), och genom att vara det ge sina kunder rum och möjlighet att vara det också. För dem av er som inte testat så gör det. Ta hjälp av er coach och gör en utmaning av att vara totalt rak och öppen med vad och vem du är och inte är under en månad. Fördelarna är många:

- Coachingen du utför kommer inte att handla om dig (lite A och O på något sätt men tål ändå att nämnas)

- Resultaten du skapar tillsammans med din kund kommer att vara mer hållbara

- Du kommer att få mycket mer tillfredsställelse, lärande och energi ut av att coacha

- Din självrealisering kommer inte att kosta dina kunder deras självrealisering

- Du kommer inte riskera att överföra en massa prestations ångest på din kund eller begränsa dem på annat sätt i samma grad

- Och sist men absolut inte minst så kommer relationen till dina kunder att bli både starkare och längre i kraft av att dina kunder kommer att välja dig för den du faktiskt är

För att illustrera detta ur ett mer evidence baserat perspektiv, som det så fint heter i vissa akademiska kretsar, så vill jag att ni betänker följande statistik som jag fick ta del av under en översiktkurs i psykiatri – ”70% av resultaten i en terapeutisk relation beror på relationen och alliansen mellan terapeut och patient, och endast 15% på metod applicering”. M a o succé i all coaching och all kommersiell coachingverksamhet bygger på förmågan att kunna skapa relation och allians med kunden, och förmågan att kunna relatera till andra bygger i stort på att kunna relatera till sig själv, så som man är.

Så släpp perfekt-sargen och kom med i autencitet-matchen. Isen är alltid blank och hal, och varje vurpa vi gör är till glädje och värde för någon även om den inte är det för dig just där och då.

God Jul på er!

Max Samuels

GÄSTKRÖNIKÖR JOHANNES HANSEN Det finns inget tvivel om att branschen för personlig utveckling boomar. Vi har genom alla tider velat vara, göra och ha mer i vårt liv, men 2008 är det hysteriskt påtagligt. Den stora frågan många frågar sig är; varför ska man ha en coach? Det verkar flummigt. Ger det några resultat?

Alltför ofta nej. I de flesta fallen är det uppenbart att kursen, föreläsningen eller coachningsprogrammet ett år senare har haft en obetydlig påverkan på deltagarens liv. Men många individer går även igenom stora förändringar och upplever fantastiska resultat. Så vad gör skillnaden?  En väldigt komplex fråga där flera faktorer spelar in. Min förhoppning är att du börjar fundera över följande två faktorer i din strävan mot bättre resultat.

Den första är deltagarens och även coachen/utbildarens attityd till ”tjänsten”. Det är väldigt tydligt att vi lever i ett ”quick fix”-klimat och söker snabb, påtaglig förändring med permanenta resultat. För att göra det möjligt krävs det förståelse hos deltagare och utbildare/coach. Processen utveckling är att förädla eller byta ut det gamla mot det nya. I personlig utveckling är kärnan förädling eller utbyte av värderingar hos deltagaren. Det är en obekväm process som kräver starkt åtagande. När det inte kommuniceras blir resultatet en kortvarig förändring i beteende men deltagaren faller snart tillbaka i gamla vanor. Varför? Fokus ligger på att visa, leda och stödja individen till att förändra beteende, men inte till att förändra värderingarna som är anledningen till beteendet. Så när utbildningen, kursen eller coachningen är slut faller deltagaren helt naturligt tillbaka eftersom vi har behandlat symptom och inte orsaker. Det är som att klippa ogräs, drar du inte upp rötterna växer det tillbaka väldigt snabbt. Anledningen är helt enkelt okunskap.

Den andra är ”svensk” personlig utveckling. Jag kan ärligt säga att jag under min livstid inte träffat mer än en handfull ”personligt utvecklade” personliga utvecklare. Det krävs inte särskilt stor förståelse för att inspirera en publik. Det krävs att du lever idéerna för att göra ett permanent intryck och skapa förståelse som leder till permanent förändring. Studerar vi personlig utveckling och spårar den tillbaka i tiden landar vi alltid i ett antal gemensamma grundläggande idéer. Sanningen sägs vara som centrum i en stad, det spelar ingen roll från vilket håll du närmar dig, när du är där är du på samma ställe. ”Svensk” personlig utveckling är ofta femte, sjätte, sjunde, tionde generationens samma idé men kommer allt längre från kärnan. För att göra det enkelt. En person läser en bok, skriver en bok, som läses av en annan som skriver en bok osv. Risken med det är att vi tappar poängen. Den stora missuppfattningen är idén att vi ska ta till oss det som ”känns bra”. Är du på en föreläsning får du ofta höra personens egna erfarenheter för prestation eller liknande med ett avslut, ”jag gjorde så här, det fungerar, men ta till dig det som känns bra för dig”. Vilket leder till att väldigt få skapar resultat. När processen personlig utveckling handlar om att byta ut värderingar, det är obekvämt att byta ut värderingar och vi blir uppmanade att bara ta till oss vad som är bekvämt, ja ni inser poängen. Branschen lider inte av informationsbrist utan förståelsebrist, det är vad som i många fall gör den mesig, luddig och skapar tveksamma resultat med stunder av självreflektion utan handling.

Jag lever efter devisen att alltid gå till människor som genom resultat visar att de vet vad de pratar om. Fråga din utbildare eller coach om hans eller hennes nästa mål, vilken värdering de senast förändrade som påverkade deras livsriktning. Verkar han/hon lycklig? Inspirerande? Driven? Ekonomiskt oberoende? Fråga dig själv vilket syfte du har för att engagera dig och bli kräsen när du väljer vem du lyssnar på. Sök proffsen, de finns när vi letar längre än vår granne. Det kommer att leda dig till ett fantastiskt liv.

GÄSTKRÖNIKÖR PIA LANNEBERG Jag hör ibland diskussioner i branschen om coacher och prissättning. Att vi skulle vara för dyra. Eller för billiga. Och då ställer jag mig frågan: Vad är dyrt eller billigt? I relation till vad? För vem och i vilka sammanhang?

Som jag ser det så handlar det om vad det säljande företaget presenterar och presterar.  Och hur köparen upplever det värde vi skapar. Det kan vara ett strikt ekonomiskt värde, men i de allra flesta fall handlar det om upplevt värde. Varför skulle människor annars köpa en Mercedes för att transportera sig i, eller en Breitling för att hålla reda på tiden? Det dyrare bubbelvattnet istället för det billigare, dyrt flingsalt istället för det vanliga hushållssaltet?

Marknadsprissättning har inget samband med vad en produkt kostar att framställa, eller vilken utbildning eller bakgrund en konsult eller coach har.

Nej, det handlar i stället om det värde köparen upplever i erbjudandet.

Man kan säga att handlar om att skapa win-win situationer; vi byter en produkt, vara eller tjänst mot i de allra flesta fall pengar. Du får tillgång till mina tjänster och jag får pengar. Och fungerar allt som det ska, att jag levererar det jag lovat och motsvarar kundens förväntningar, så kommer bägge parter att vara nöjda.

När jag skulle skriva den här krönikan frågade jag mig: Hur kommer det sig att en del, kanske framför allt under turbulenta tider, klarar sig galant medan andra kämpar för att överleva eller rent av ger upp?

Jag tror att det beror på att de som klarar sig följer sex enkla strategier, som de andra inte gör:

Nummer ett: Investera i människor och addera värde. Affärer handlar om relationer. De är grunden i varumärket och måste vårdas. Studier visar att det tar åtta gånger mer tid att få en ny kund än att behålla en befintlig. Kliv i kundens skor och fundera över vad de behöver. Hur kan du bidra? Paketera det utifrån din kompetens och nisch. Kom ihåg att det är resultatet du säljer – inte processen. Och vad folk är beredda att betala beror på hur de upplever det värde du skapar.

Nummer två: Särskilj dig från andra. Att särskilja sig är alltid viktigt, men ännu viktigare när marknaden börjar dippa. Nu måste du kämpa hårdare för dina marknadsandelar. Alltså måste du underlätta beslutsprocessen för potentiella kunder och vara absolut glasklar över vad som skiljer dig från andra.

Nummer tre: Nätverka. Om du har det tufft nu så finns det, i huvudsak, två skäl till att du är där du är i ditt företag.  Antingen har du inte rätt människor i ditt kontaktnät; eller också har du det, men de är inte imponerade av det de ser, hör eller upplever. Lägg upp en plan för att skapa och underhålla ditt kontaktnät och tänka på att utnyttja alla tillfällen att kommunicera vilket värde du skapar.

Nummer fyra: Slipa på din framtoning. Allt kommunicerar. Vad du gör, hur du ser ut, och vad du säger och hur du säger det. Du måste komma ihåg att allt du gör eller inte gör, adderar eller subtraherar värde från ditt personliga varumärke. Fundera över vad du kan göra för att skapa kongruens och på så sätt stärka ditt personliga varumärke.

Nummer fem: Var generös. Har du tid att hjälpa andra även om det inte ger dig något tillbaka? Tyvärr finns det alltför många i affärslivet som tycks anse att transaktionen är viktigare än människorna. De returnerar inte telefonsamtal om det inte ger dem något, det hjälper inte till eller delar med sig av det de kan, om de inte får något tillbaka. Var generös; det du ger, det får du tillbaka på ett eller annat sätt.

Nummer sex: Var flexibel. Tro det eller ej, men vi kan inte ändra den så kallade marknaden. Hur dumt det än låter, så har vi bara en marknad, den nuvarande. Så givet att vi inte kan ändra den eller välja en ny, så är vår enda möjlighet att förstå den marknad vi har och vad den säger oss, och sedan korrigera kursen efter det läge som gäller. Paketera om dina tjänster när marknadsläget förändras, dock utan att förändra kärnverksamheten. En tjänst som säljs bra i högkonjunktur kanske inte passar lika bra i lågkonjunktur.

Sammanfattningsvis: För att lyckas, oavsett konjunkturläge, handlar det alltså om att skapa värde, att vara tydlig och synlig. Och sist men inte minst; dyrt eller inte – det ligger i betraktarens ögon.

Pia Lanneberg, Affärscoach från InnerBrand^TM och Ordförande i Business Coaches United, ett nätverk för affärscoacher

GÄSTKRÖNIKÖR DOMENICO LA CORTE Mitt första år som coach omsatte jag drygt hundratusen kronor – då var jag rätt glad att jag hade en annan inkomst. Många svenska coacher klarar sig bara genom att kombinera coachning med andra tjänster som till exempel konsultverksamhet, utbildning och ledarutveckling.

De fel vi gör är att:

• 1. Vi säljer coachning
• 2. Vi paketerar dåligt
• 3. Vi är för dyra

1. Vi säljer coachning

Vi tycker själva att coachning är världens häftigaste grej och därför försöker vi frälsa andra. Problemet är att kunderna vill inte ha frälsning – de vill ha ett resultat. Mitt mål är att vara en hingst i bingen och på tidningen Chef:s omslag! Om det fanns ett piller jag kunde ta för att uppnå målet så skulle jag ta det! Varför skulle jag frivilligt vilja ägna så mycket tankemöda och pengar för att mödosamt tvingas förändra mig själv genom många och långa coachsamtal om det fanns ett enklare sätt att uppnå det?

Slutsats: Sälj ett resultat – inte coachning.

2. Vi paketerar dåligt

Vi coacher har inte fattat att en komplex tjänst är mer svårsåld än en enkel tjänst utan ger även privatpersonerna en miljon olika alternativ i köptillfället. Vi är beredda att anpassa allt i vår tjänst vad det gäller antalet samtal, längden på samtalen, prislappen, platsen för samtalen, innehållet i samtalen, sättet vi ska coacha dem, inklusive eller exklusive moms och och och…

Det här utmynnar i en avancerad form av idéförsäljning, vilket även erfarna säljare tycker är en utmaning! Den här formen av försäljning gör också att vi tappar omdömet. Jag har till och med försökt sälja coachning i etik till en trettio år äldre präst…

Titta istället på hur alternativmedicinarna löser det. De har fattat att de jobbar med privatpersoner och ser därför till att ha tio kunder per dag på sin praktik à 500 kronor behandlingen istället.

Slutsats: Tänk volym. Ett standardpaket till privatpersonerna räcker.

3. Vi är för dyra

Hur kommer det sig att en psykosyntesterapeut med ett par års utbildning kan kosta hälften av vad det kostar att anlita en coach med några veckors utbildning? För lekmannen är skillnaden i resultat troligtvis försumbar oavsett om vi coacher skriker oss hesa om hur stor skillnad det är mellan coachning och terapi.

Vill man sälja till organisationer som inte är alltför priskänsliga behöver man behärska lite försäljningsteknik, vilket varken coacher vill lära sig eller verkar ha någon fallenhet för. Vill man sälja tjänster till privatpersoner i ett land med skyhög marginalskatt är däremot priset alltid viktigt.

Korkat är också att vi ger bort ”prova-på-samtal” till höger och vänster. Jag har säkert haft hundra samtal med personer som sedan inte blivit kunder hos mig!

Titta istället på träningsbranschen – du kan köpa ett månadskort för 500 kronor per månad där du har tillgång till valfritt antal träningstillfällen med stor variation på träningsformerna. Hur lätt vore det inte att sälja coachning med sådana villkor?

Slutsats: Ge kunderna mycket mer för pengarna.

Domenico La Corte, ICF Professional Certified Coach, vd Coachutbildning Sverige AB